om jag måste beskriva mig själv i ett ord skulle de vara just det ordet. Relentless skulle också vara ett bra ord för att beskriva mig. Förmågan att efter alla motgångar stiga upp och plocka upp alla delar och fortsätta även när all och allas skit rinner ner över dig. Jag tror på vad jag gör och jag ser stora framgångar i framtiden. Kalla mig galen för du har antagligen rätt. Hur det gick såhär vet jag inte riktigt jag har annars alltid varit lite lat. Men jag antar att det är mitt hat som driver mig. Jag hatar att misslyckas eller att inte räcka till. Jag hatar att inte klara av nånting så att alla kan säga si jag sa ju det!. jag blir vansinnigt förbannad djupt inne i mig och den här ilskan driver mig. Faktiskt så är den mycket bättre en allt kaffe å battery-burana-kombo man kan få för pengar. Det här kommer inifrån mig. Allt jag behöver för att gå igång är en svårare situation och lite bra Heavy metal så är jag klar att försöka igen, hårdare en nånsin. Är nu i väntans tider på att få den nya maskinen som iofs är 2 år äldre men aggregatet är nytt och de är ju det som gör jobbet. Skall klara av lite större träd så förhoppningsvis kan man eventuellt få nån yta nu som då med den också. Nu har jag spenderat hälften av tiden att reparera och inte på att producera,skulle borda bli andra vägen om nu. Jag vägrar ge mig helt enkelt för att jag är så Jävla arg !

nu har man snart hållit på med den där gröna odågan i ett år. Börjar bli ganska ninja med den i skogen så småningom. Jag har testat på en hel del arbeten i mitt liv redan och en hel del olika andra saker. men ingenting kan jämföras med det här. Mängden koncentration som krävs för att klara av det är något helt annat. Det påminner lite om att spela call of duty på internet, när det går bra altså, fast det är svårare för du får inte dö eller aldrig ens bli skadad för då har du redan gjort bort dig våldsamt. Det är ett jobb som passar mig ganska bra eftersom jag på sistone har blivit ganska adhd. Har väldigt svårt att ta en dag ledigt, även om jag skulle kunna göra det så tillåter jag mig inte att göra det. även om jag inte skulle orka så pressar jag mig själv förbi gränserna varje dag, ni vet när man är så trött att om man står stilla så somnar man stående, eller när ett underligt fräsande ljud kommer i hjärnan på en. Då vet man att de börjar vara dags att fara hem. men inte riktigt ännu hey du e ju fortfarande medvetande eller hur?. har fått höra roliga komentarer som ääh du gör ju inget du sitter bara å åker i en maskin hela dan. douh ordinary people are a fckning mess och tycker de är sååååå jobbigt å köra bil från fast ekenäs till vasa.... pffff försök styra en 900 kg järnklump som rör sig i 3 dimensioner i helvetes hinderbana med en hastighet som din hjärna knappt kan uppfatta i 14 timmar straight, och jaa de ska vara med millimeters precision på 12 meters avstånd från där du sitter och observerar vad du gör. men de om det för det här är inget jobb. det är ett liv. Eftersom man spenderar ungefär 80% av den tiden man är vid medvetande på jobbet så kan det inte vara ett jobb. för ett arbete eller ett arbetsliv innefattar 8 timmar per dag 5 dagar i veckan. mina arbetsdagar är dubbelt längre en den tid per dygn jag är hema. så sett på det kan det inte vara ett arbete, det är hela mitt liv. trivs jag? som en fisk i vatten. fast vissa dagar är det lite som att vara en saltvatten fisk som simmar i sötvatten. Som alla livsstilar har det här sina för och nackdelar, det är lite som att vara en elit idrottsman, fast utan lönen och berömmelsen bara den krävande livsstilen. Det största problemet är ändå inte att mitt huvud ibland fräser. Nej de är ju mitt eget fel, jag har ju själv orsakat allt det här. skylla sig själv much?!

Att ha långa nerver är något som är ett måste i den här branschen. Efter att ha ägt min körmaskin i ca ett år å bara haft små problem med den så började jag tro att den faktiskt skulle kunna fungera bra en längre tid. Eftermiddagen den 24 augusti försvan all kraft från framhjulen. Arbetet blev på hälften, en driv axel hade gått av och en del av differentialen på samma gång. Förtroendet för den maskinen for lite i botten efter det. Efter det har jag rivit maskinen i bitar. och nu efter snart 6 månaders stillestånd så börjar den så sakta makt vakna till liv igen. Jag har nu hunnit sätta på båda boggrina och har driv axlarna och differentialen och låset på plats. Varför har jag tid med det här nu? joo för att samma sak hände i den nya maskinen fast i bakaxeln. Måste säga att jag visste direkt vad felet var när jag plötsligt inte slapp fram mera. En klump satte sig i halsen och en liten känsla av Fuck jag har varit med om det här förut. Men jag blev inte det minsta besviken och inte ens arg utan fick bara konstatera att nu gick det såhär igen. även om den mänskliga reaktionen vore att gå så het på allt att man skulle orsaka en egen liten lokal klimatförändring. Nej jag blev inte sur, nu hinner jag ju fixa ihop den gamla maskinen medan den nya är på service. Efter att jag fixat den och fått den nya tillbaka så är det bara en frågan om tid tills någondera exploderar igen skulle dina nerver hålla det. att veta att du sitter på en tickande bomb som när som helst kan krevera. Välkommen till min verklighet

Pårasnö...... vad är det? Joo pårasnö är en jäklig sort som förstör allt. Pårasnö uppkommer när en stor mängd snö fryser efter en lång tids blida. En tjock skare bildas och under den finns den förhatliga pårasnön. Va har den nånsin gjort åt mig kan man fråga. Jo med ett snödjup som är djupare en vad skogsmaskinens framhjul är höga+ pårasnö så blir det nästan omöjligt att ta sig fram. vi snackar 0,3 kmh/h, allt det resulterar i att dagens produktion blir ungefär en tredjedel av vad jag annars skulle kunna prestera. allt ja vet är att jag ser fram emot nästa blida även om den antagligen innebär slutet på en väldigt fin vinter. efter det väntar lera och sörja innan det torkar upp.

hur vet man att man är en kaffemoster av världsklass?. ett bra tecken kan ju vara att man dricker ca 3 liter om dagen för att överleva. Allting mindre en det och man blir lika slö som en fiat punto med överlass i en uppförsbacke en allt för kall söndagsmorgon i krapulan. Dethär var något som jag har fått erfara senast i går. att vara på jobb 10 timmar i sträck utan kaffepaus eller kaffe för den delen är ju ingen större bedrift om man heltiden jobbar så att man inte hinner fundera och hur mycket man egentligen vill ha och behöver kaffe. Det smyger på en och i slutet på dagen är man ganska arg inåtvänd och lättirriterad. Det stygga i hela historien är att när du kommer hem skall du snart gå och sov, så att dricka kaffe är ju kanske inte världens bästa ide. även om jag vanligtvis inte har problem att sova fast jag dricker kaffe sent, men när man har det och inte kan sova så är det väll ungefär världens värsta känsla. du är trött och du går och lägger dig, efter en timme och inget händer så känner man sig bara piggare. nån timme förrän man skall vakna bara för att jävlas så stänger hjärnan av sig så att man är passligt yrvaken när man sen ska stiga upp. Men nu har till hela kontentan av historien, forskare på den här planeten har upptäckt en fantastisk skapelse som kallas kaffetermos. Den här mackapären gör det möjligt att ta KAFFE vart man än går!. Med hjälp av den här har min dagliga produktion på jobbet höjts med nästan det dubbla och min hjärna kan igen tänka klart. Me hjälp av en kaffetermos så kan man också missa färjan och vänta i en halv timme utan problem tiden går fort när man har kaffe. Men nu undrar man ju varför jag kom på det här föst nu, joo har länge vetat att jag borde ha en kaffetermos med mig för just sådanahär situationer, men jag är fruktansvärt lat med vissa saker som ja tror ja skulle klara mig utan. Egentligen borde man alltid ha med sig kaffe vart man än går så skulle man alltid vara redo. Ger livet dig citroner för tillfället?!. Drick kaffe tills du skakar så har du eventuellt en lösning eller sen ett problem som för tillfället är större en alla andra så du slipper tänka på dem.

efter ett par månader med min nya leksak har jag kunnat konstatera många likheter mellan en skogsmaskin och en fiktiv överdriven flickvän från nån blaskig tv serie. :D 1. det är otroligt dyrt att ha en eftersom den äter dina PENGAR och är aldrig nöjd med vad den får den vill bara ha mera och mera hela tiden. 2. Du kommer aldrig fullt att förstå dig på hur fan den tänker ibland. vafan håller du på med som typ ?! 3. du kommer aldrig att kunna kontrollera den till fullo utan den bestämmer i slutändan i vilket tempo ditt liv snurrar på. 4. när allt fungerar bra fungerar det jätte bra och livet går som en dans på rosor. så bra att alla andra fiktiva tanter i tv serien blir avundsjuka och i sin ilska blandar fel färger med varandra i tvättmaskinen i sin vrede. bara för att bli Ännu mera förbannade på det dåliga tvättresultatet efteråt. ja vet ja e lite knäpp. 5. i slutändan kommer det ju dock ändå att sluta i problem och misär det vet ju alla som har sett på dylika serier. De feltvättande tanterna ska alltid fårätt i slutändan. 6 innan punkt 5 hinner hända är det lättare att byta maskin(flickvän) enda felet är att då är man tillbaka på punkt 1 och it,s Vietnam all over .

Okej i Accept. 1. Äh hur svårt kan de vara........ hjasså sååå svårt ööööööö hur helvete ska man fixa de här inser att man e helt fcked och får lära sig the hard way att man kan inte allt ännu men lär sig desto bättre efter hela episoden. 2. Jag kan allting men är bra på ingenting. Något som visat sig bra i min skolgång. efter 4an gjorde jag aldrig läxor eller läste på prov. för jag förstod redan hur allting fungerade och gjorde jag inte så kunde jag lista ut det med den följden att det går lite som i punkt 1 3. Jag är ganska bra på att läsa andra människor och märker lätt hurdant humör nån är på och hurudan den är som person bara med att analysera en kort stund 4.Jag räknar nästan altting jag gör jag inget räknar jag 2ans tabell framåt tills jag kommer på något att göra. har ingen aning om varför men till exempel en normal kopp kaffe innehåller ungefär 10 små slurkkar och även avståndet till postlådan brukar jag räkna. 5.Jag spenderar en massa tid att tänka på konceptet tid och vad det innebär för mig och alla oss andra. 6. min attityd till att jobba eller göra saker är ungefär såhär. dag 1 du jobbar 12 timmar= nästa dag måst du åtminstone jobba lika mycket eller mera för annars är det ju som att ge upp och det gör jag aldrig 7.När jag dör kommer jag att anse att jag inte är färdig ennu och att jag ennu har saker jag borde göra.

Smålustig känner man sig då man stiger upp kl 1 på natten för att fara på jobb. Den enda tiden på dygnet man kan jobba utan störande myggor bromsar och flugor är mellan 3 och 7 på morgonen. Det är också den enda tiden på dygnet det är lite svalare. Sen går man där å lyssnar på natt klassiskt i vals tempo och svingar röjsågen från sida till sida ungefär som en bensindriven danspartner. En danspartner som jag inte kan trampa på tårna med mina små fötter, och den gillar hårda tag. Alla skämt åsido så var morgonen idag väldigt vacker. Ställe jag jobbar på är på ett 50 meter högt berg och nedanför det finns en liten sjö och över den steg solen upp. Himlen var grann lila för en stund och sen övergick den i en varm och vacker mörkröd färg. Sen steg solen sakta upp över horisonten medan jag satt vid stupets kant och lysande på på Mozarts requiem lacrimosa. Det är något kusligt med att sitta på utkanten av civilisationen ensam med sig själv och sina tankar och se ut över ett vidsträckt landskap medan den sången spelas i öronen på dig. Att man har sovit för lite och är trött gör ju också sitt och den totala ensamheten, vetskapen att det inte finns en enda människa på kilometer och kilometers avstånd. Allt detta får en att känna en liten heder för att man lever och för att man har allt man har i livet för den korta tid man ännu får vara med här på jorden. Och jo blåbären som jag åt medan jag satt och tittade på solen var också goda :P nej jag är ingen hippie jag uppskattar bara små saker här i livet.

Tänk att ibland kan man få så mycket olika alternativ att välj på att man inte vet var man skall börja. Efter min lilla utflykt till norge så har mina ögon öpnnats. Finland... varför finland? varför bor man här med en massa deprimerade innåtvända personer när man skulle kunna ha det mycket trevligare nån annanstans. äf finland det land man vill kalla sitt hemland om 10 år? om man följer med den sociala och politiska utväcklingen så måste jag säga att det ser en aning oroväckande ut. Är svenskan garanterad i finland om 10 år ?. nog för att eftrer lite övning så skulle jag ju klara mej bra på finska också. Men det är inte poängen, grejjen är lite den osynliga och hittils lite tabubelagda kulturskilnad som fins mellan finlandssvenskar och finnar.

Och visst det fins undantag. Det fins alltid undantag,det är bara det att efter 22 år så har jag träffat på så mycket mer av de negativa en de positiva. och sannolikheten att det skulle ändra mot det bätre ser jag som väldigt liten.

Orsaken varför jag ens tänker på dethär är för att jag blev erbjuden ett jobb som arbetsledare i mellansverige för södra skog. Men jag har ju inte möjlighet att ta det jobbet ännu eftersom jag har ennu åtminståne ett år kvar i skolan. Men är jag en svensk? nej kan jag bli det utan att sakna var jag kommer ifrån?. Det vet man antagligen inte fören man har testat.

För att göra allting lite mera komplicerat ennu så fins det nu en plats ledig för södra skosreviret i ekenäs för en mellanstor skördare. Skall man börja med det så skall man börja nu för chansen kommer inte så ofta. och andra jobb fins det inte så gott om i denhär branchen. Orsaken till huvudbry är ju bara det att det är frågan om ca 200000 euro och lite mera man måste lägga i blöt för att få en maskin som inte är helt fallfärdig. Sen efter det återstår att jobba som en liten dåre, något som jag inte har problem med. varför? jo för när det är högsäsong för sånt arbete är det kallt mörkt och tråkigt ute så man kan ju likabra jobba som att ligga i soffan och mögla framför tv shopp eller hur?. Men gör jag det så är jag fast i Finland och får leva med det. Det verkar som istället för att fly landet borde vi försöka forma det till ett finland vi alla kan trivas i. Det är knappast så enkelt men destu tidigare vi börjar destu enklare borde det vara. Kaniske man borde bli politiker istället?
over and out

nåja de var en tid sen igen. Lustigt att man ska måsta fara bort hemmifrån för att kunna ha tid å skriva någå här. Våren har vari lite halv stressig har visserligen ingen praktikplats men har endå ungefär 7 projekt pågång fördet.

Måste inledningsvis börja med att redogöra för vår konstiga situation här i finland och allas våra egna livsöden. Om vi börjar med Finland vårt geografiska läge med sina årstidsväxlingar. Årstiderna är för andra kaniske någåt som kommer och går, de avlöser varandra i en beatämd ordning som de alltid har gjort. I mitt yrke har årstiderna en väldigt stor inverkan på hur arbetsuppgifter och man är självklart lite mera medveten om vad som händer ute i naturen än vad exempelvis en kontorsråtta är. Poängen jag vill komma till är vinterns dominans över hela året. Snön har redan smulttit bort, men fören den han göra det var jag redan i full färd att förbered oss för nästa vinter. Vinterns skugga har just lyfts bort från oss men redan börjar den synnas på andra sidan av kalndern. det är ju trots allt bara några veckor tills det börjar bli mörkare igen.

Mina förberedelser har ennu bara bestått av att klabba ved, och det tar oss till fråga nummer 2. varför gör jag det?. Ingen har tvingat mej jag får inte betalt och jag vet inte heller om det är så överdrivet roligt alla gånger heller. Vad är det som har gjort mej till den jag är idag?. Jag har alltid varit med ända sen liten i skogen och lekt skogshuggare med handsåg medan gubbarna arbetade med motorsågar och maskiner. Idag ca 15 år senare är jag den gubben. Är dethär ett typiskt fall av monkey see monkey doo eller ligger det någåt annat bakom.

Jag var ju inte den ända som var med som liten men jag är den ända som har fortsatt i samma fotspår. Om alla andra valde en annan väg varför gjorde då inte jag det?. Var det något som erbjöds mig som de andra inte fick ta del av eller har man bara ett medfött intresse för vissa saker och därmed en naturlig talang för det?. Summa sumarum vad är det som formar oss till dem vi är när vi blir vuxna och är det något man egentligen kan påverka under en mäniskas uppväxt. Visserligen är små barn som gjorda av lera som man kan forma till vad man vill, men i ett vist skede kommer de att börja ifrågasätta saker. Det slutar ju oftast med den rebelliska tonårstiden när man motsätter sig nästan allt man tidigare tyckt om och hela ens livssituation kastas upp och ner. Det inträffade aldrig iofs för mig men det intressanta är ju sen de som efter att ha gjort uppror endå hittar tillbaka till sitt gamla liv och sina gamla sätt. Har man då lyckats forma en mäniska eller har mäniskan i fråga gjort ett medvetet och självständigt val?

och jo jag är antagligen ordblind eftersom jag inte ser hälften av alla skrivfel du ser.